1988 är ett viktigt grundår för detta museum.

Detta år firade Grafiska Fackföreningen Helsingborg 100 år och den av Riksutställningar producerade vandringsutställningen Typer, Tryck och Typografer blev ett av jubileumsarrangemangen inrymt i den gamla Prästgårdslängan på Fredriksdals Friluftsmuseum. Utställningen som regisserats av Göran Carlsson anpassades för visning i Prästgården av Riksutställningars manskap under ledning av Henri Paul Amat och breddades ytterligare med maskiner utlånade från stadens tryckerier samt Rönnowska skolans grafiska utbildning.

Dåvarande grafikern Bertil Hagberg och ombudsman Stig Wall ansvarade för denna del av jubileumsfirandet som också omfattade idén att bemanna den s.k. levande delen. Stadens fem äldsta tryckerier inbjöds att medverka under utställningstiden sommaren 1988. Allers, Bergstens Tryckeri, Helsingborgs Dagblad, Helsingborgs Litografiska Anstalt samt Schmidts Boktryckeri deltog under ledning av Gideon Beil.

Många var de grafiker som välvilligt ställde upp på bemanningen, såväl yrkesverksamma som pensionerade, och det ledde till en otroligt välbesökt jubileumsutställning som nu också fick sin levande del. Det tuffade dagligen och luktade härligt av trycksvärta till alla besökares förtjusning.

I september reste vandringsutställningen vidare och det blev åter tyst i Prästgården. Men nya planer tog fart, det gamla hantverket måste tas om hand, det fanns fortfarande ett varmt och härligt minne från sommarens kamratskap och all den uppmärksamhet som den levande utställningen lämnat ifrån sig. En lista delades ut till dem som deltagit och bidragit på olika sätt till succén med orden; "Kan du tänka dig att fortsätta ditt engagemang om vi gör det till ett tryckerimuseum?". Bertil och Gideon som åter tagit kontakt med varandra för att tillsammans driva idén, fick det entydiga klara svaret; "Ja, absolut!".

Med detta starka och nödvändiga svar i bagaget kunde de nu gå vidare, och kontaktade återigen Henri Paul Amat på Riksutställningar som blivit en frände till vår entusiasm. Man fann snart en lösning och möjlighet att återigen placera Typer, tryck och typografer i Helsingborg i en permanent utställning.

En interimstyrelse med Bertil Hagberg som ordförande bildades med syfte att skapa ett Grafiskt Museum i Helsingborg. Av naturliga skäl kom den första styrelsen att bestå av representanter för Grafiska Fackföreningen, Allers, Bergstens, Schmidts, HD, Litografen, Grafiska Kretsföreningen och Helsingborgs museum.

Kulturnämnden uppvaktades 1989 och efter en del turer i ärendet beslöts att Helsingborg skulle få sitt tryckerimuseum under namnet Grafiska Museet Helsingborg och som dess första museilokal beslöts att åter verka i Prästgården på Fredriksdal med ett avtal på tre år.

Insamlingen av material till komplettering av utställningen och tryckeriets verksamma del påbörjades. Många tryckerier överlät både sättmaskiner och tryckpressar, viktiga dokument och inventarier. Ytterligare kompletteringar kom i strid ström från många håll inte minst från verksamma i branschen och museets inventarieförteckning växte snabbt.

Lördagen den 27 april 1990 blev den stora dagen och invigning skedde under pompa och ståt. Hela museet var totalbemannat och det var en intensiv folkström under hela invigningsdagen. Konstnären Lennart Rosensohn, som överlämnade sin stentryckspress till museet i gåva, framställde tillsammans med övertryckare Stig Wall ett litografiskt konstverk under invigningen.

Ni som nu betraktar vår historia undrar säkert hur det gick sen...

Jo, museets verksamhet bara växte, allt fler gåvor kom till oss, besöksfrekvensen växte likaså och det räknades in tusentals av besökare, särskilt från skolorna som här snabbt kunde insupa det tryckta ordets historia. Tre år är ingen speciellt lång tid men under denna tid blev Grafiska Museet en institution att räkna med bland stadens museer, utan tvekan för dess levande verksamhet som är ledorden för hela museet. Över 50 helt ideella krafter skötte nu bemanningen av museet.

Vi insåg att museet måste leva vidare efter dessa tre avtalsåren i annan och större lokal. Staden uppvaktades åter igen och utlovades en insats från Grafiska Museet på en miljon kronor till uppförandet av ett eget hus.

Efter en oändlig rad av olika turer och uppvaktningar beslöt kommunfullmäktige hösten 1993 att ur Dunkerfonden överlämna medel till uppförande av Grafiska Museet i egen byggnad förlagd till Fredriksdals friluftsmuseum, numera Fredriksdal museer och trädgårdar.

Byggnadens historia kräver sin egen berättelse. Museiintendent Karin Ohlsson, som ingick i byggprojektgruppen, överlämnade ritningar av ett hus som tidigare inrymt Helsingborgs Dagblads första tryckeriofficin på N. Strandgatan men som revs 1913. Projektgruppen beslöt att arbeta efter dessa och ett mödosamt men intressant utvecklingsarbete tog fart tillsammans med Michelsens Arkitekter och Projektenheten i Helsingborg. På bilden tar ordförande Bertil Hagberg och vice ordförande Gideon Beil tillsammans med Jan Björklund och Leif Augustsson från projektenheten det symboliska första spadtaget den 21 mars 1994.

Under hela projektarbetet följde man anvisningar om olika miljöaspekter och arbetsskydd för att skapa ett säkert museum. Handikapphiss ansågs som en självklarhet, väggar och golv anpassades bl.a. för stora och tunga tryckpressar. Den tidigare vandringsutställningen byggdes om av Henri Paul Amat och fick sitt nya namn Typen som försvann.

Det nya huset blev klart för inflyttning november 1994 och hela museet kom att sjuda av liv, alla ville stötta och hjälpa till där det behövdes. De tunga sättmaskinerna och tryckpressarna lyftes in med hjälp av en av våra sponsorer, NSR.

Byggnationen av det nya museihuset påbörjades i februari 1994 med inflyttning redan innan årets slut. Och invigning, ja, när tror ni den skedde?

Naturligtvis på Grafiska Museets egen dag den 27 april 1995.

Och det bästa av allt – vi överlämnade en miljon till Helsingborgs stad på invigningsdagen…

Tack alla ideella krafter, sponsorer och Helsingborgs Stad för er fantastiska insats till både miljon och hus!

... 13 år senare läser vi att vårt stora hus inte längre räcker till. Visst är det fantastiskt att museet utvecklats med all utrustning som lämnats till oss att förvalta och låta leva vidare till allmän upplevelse. Men för att klara denna utveckling behöver museet byggas ut. Klicka här så får du se hur vi tänkt.